Glädjelös fjant som inte kan räkna...

... det är jag i ett nötskal idag.

Dessutom, som extra pålägg -
Jag oroar mig för mycket över sådant som inte skulle behöva ta sådan tankekraft från mig. Nu tänker jag inte på båtturer eller flygresor utan vardagliga saker. (Nope, det ingår inte i mina vardagliga rutiner att åka båt eller sitta på hög höjd och käka nötter).

Jag drömde om att det var en massa folk som bloggade om min arbetsplats och främst mina kollegor inatt. Det var en otrevlig dröm och vad jag än gjorde så det blev det inte bättre. Asmysko. Sen låg jag där och vred på mig och försökte somna om. Men det gick inte för jag kom på en sak som jag var tvungen att göra idag och det blev värsta stora grejen där jag låg i det halvkvava rummet med en mintgrön vägg ½ decimeter från ansiktet.

När jag väl satt placerad med fotstöd och krånglande datamus några timmar senare rann det på som halvsmält smör. Det var inte som att öppna upp en kran, men det rann på i alla fall. Så, jag behöver inte framkalla gråa hår än. Jag är en fjant.

--------------------------------------------------------------
Dagens Blää - att allt blir så mycket värre när det är mörkt runt om kring och att man tänker jobb i något halv-somna-stadie. Rekommenderas inte!

Dagens Bäää - Att Linnea har saknat mig idag, känns bra att någon saknar mig ibland och att man får veta att man är saknad.

Flyga till ingemansland

Någon gång kläckte jag "Men Pajala ligger ju nämre Finland än Sverige". Det är inte helt rätt och riktigt, vilket jag insåg rätt snabbt när orden hoppat ur munnen på mig. Kände mig rätt dum för några sekunder. Sen var det mest att skratta.

Jag tycker fortfarande att det är kul, så ja, jag kan leva på det ett tag till. Jag ska ialla fall till denna Lotta Engbergs ort i juni och jag längta tills dess hur mycket som helst!

Tänk om det blir inställt. Jag kommer stampa, gapa och klösas så det blir jordbävning. Eller något i den stilen. Eller så får vi hoppas att jag är tillräckligt mogen för att inse att det kommer fler tåg.

Tänk om jag störtar. Jag som inte ens kan åka båt utan att spana in räddningsvägar och kolla in var alla livräddningsbåtar finns. Var ska man sitta i ett flygplan för att ha störst chans att överleva? Det finns säkert någon konstig statistik som är helt missvisande men som lugnar mig lite litegranna.

Ojoj, vad jag är landkrabba. Kommer ni ihåg "fisk, fågel eller mittimellan"? Jag är en typisk mittimellan-typ när det gäller transportfordon.

Jag tycker att det är rätt grymt att jag kommer från samma stad som Lena Ph iofs. Det är inte speciellt mittimellan. Det är ju ascoolt. Mera Lena!

-----------------------------------------------------------------------

Dagens längtan - speedwaydoft
Dagens icke längtan - att ta itu med min tvätthög

På en mätt mage sitter det ett glatt huvud...

Vid 1300 idag borde jag ha ett stort smile i mitt fejs med tanke på hur god mat jag har med mig idag.

-------------------------------------------------

Dagens :) - najs att vakna idag

Dagens :( - mina ben är sura på mig

Det sitter i huvudet

Jag tror det mesta sitter i huvudet, hurvida kärleken går via mannens mage låter jag vara osagt. Jag har ingen aning. Grabbar är knepiga överlag. Men mitt egna huvud har jag någorlunda koll på. Det sitter ju ovanför mina axlar varje dag, även om det inte känns så alltid.

Vissa går på magkänsla, jag förlitar mig på mitt huvud i otaliga situationer. Att vissa känslor sedan sprider sig till andra delar av kroppen, visst, men det är i mitt huvud som de konstrueras.
Jag tänkte på det igår när jag var på pump. Min ben hade inte alls lust att stå och göra knäböj med alla dessa kilon jag hade lassat på. Men jag tänkte att det sitter mer i huvudet än i benen vad jag orkar och inte orkar. Så jag traglade på. Jag tänkte att om jag bortser från den pinade känslan som mina ben spyr ut i varenda liten cell orkar jag med hela låten och böja 90 grader. Om jag bara fokuserar och tvingar bort tankar som att "näe nu jädrar lägger jag ner stången och sätter mig och vilar" så orkar jag lite till, och lite till och ja, sen var låten slut. Känslan när man är klar och har orkat är så skön.

Så jag ska börja vara sådan inte bara på träningspass utan "jämt". Som sagt, jag tror det sitter i huvudet, när mitt huvud talar om att det är trist, så är det nog det, men det går att bortse ifrån och fokusera på att det finns roliga saker också att det är det man får ut den bästa känslan från när det är över.

Dagens känsla - förvirrad.

Dagenens Grrr - vädret. Jag vill ha sol!!!

Viktigt att ha ett schysst namn.....

... för det säger en hel del om dig som person.

Mitt namn talar om följande

Madelene - Best kisser ever. You like to drink. You like to drink. Damn good kisser. Everyone loves you. Damn good kisser. You like to drink. Damn good kisser.

Yeah.

En böna som inte gillar kaffe, dock fortfarande en böna

Ja, jag är en liten brun böna. Jag har aldrig gillat kaffe. Kanske för att min fina morfar matade mig med kanelbullar doppade i kaffe. Mammsen gillade det inte och sa ifrån, men morfar fortsatte gång på gång. Jag bara dyrkar kanelbullar. Det är det godaste som finns, så jag vet inte riktigt vad morfar gjorde för fel, han la säkert grunden till mitt dregel över kanelbullar men kaffet gick fetbort någonstans på vägen. Däremot gillade jag Magnumglassen med kaffesmak och kan köpa en Mochachino (har igen aning om hur det stavas eller ens heter på riktigt, för det blir så sällan av att jag köper den), men det är en choklad, mjölk, grädde och kaffedrink som smakar fintfint bland mina smaklökar.

Nu ska jag strax iväg och putsa på min yttersida så att jag lever upp till "brun". En böna är jag ändå.

! - jag är inte en sådan dära böna man käkar ihop med fläsk.
? - jag gogglade och hittade en härlig beskrivning som lät något i stil med "köttig och läcker böna bla bla" ha ha ha det är jag inte heller. Eller....?

Jag vill länga ut

Under den senaste veckan, men tjuvstart redan på fredagen innan veckan jag menar började hände det något med mig. Det började med att jag sov. Sen sov jag lite till och sen lite till. Helt plötsligt var det onsdag och jag var mer inställd på att det skulle vara måndag så arbetsveckan blev kort. För kort. Men med tanke på helgen så var det helt i sin ordning ändå. Eller är jag fel ute nu? Visst var det valborg förra måndagen?! Nu undrar jag vad valborg har med det hela att göra. Men men.
Skit samma.

Vad som inte är skit samma är att jag inte är som jag brukar vara. Varken på mitt arbete som sanden snart har runnit ut för eller på min fritid. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som stoppar upp mig. Vore jag en häst skulle jag likna det vid att någon satt på min rygg och höll mig tillbaka i kort galopp när jag helst av allt skulle vilja sträcka ut och bara lämna ett stort dammoln efter mig. Eller är det grönbete jag behöver? Bara äta gräs (det kan ju tolkas till något onyttigt som inte är så bra för kropp och knopp, men jag menar vanligt gräs som man skär av med gräsklippare när det är för långt, eller som en granne gjorde, lät sin pålle beta av det gröna). Eller behöver jag få en rejäl borstning med alla borstar du kan tänka dig? Jag vet inte. Jag vill inte ens vara en häst egentligen. Å andra sidan vill jag inte vara sådan som jag är nu heller.

Det är nog dags att lägga ner mitt "bloggande" för idag. Det kan inte vara intressant att läsa sig igenom dessa stycken, tror jag så ja. Näe. En annan gång.

---------------------------------------------------------------------

Dagens utmaning - att ta fram dammsugaren och dra över min lägenhet

Dagens fråga - kan jag, liksom min gamla häst Felicia få en Bvitamin-spruta för att bli lite mera pigg?! Eller ngt i den stilen.